Lös egendom definieras negativt, det vill säga att lös egendom är egendom som inte är fast egendom. Till lös egendom räknas alltså dels sådant som man kan ta med sig (ett begrepp som jurister ofta använder för denna typ av egendom är lösöre), dels tillämpas analogt på rättigheter som till exempel krav som någon har på grund av ett avtal med någon annan, liksom också egendom som inte är fast egendom, till exempel en byggnad på någon annans mark (som av jurister ofta kallas för "byggnad på ofri grund").