Great helm
The great helm of the
High Middle Ages arose in the late
12th century in the context of the
crusades and remained in use until the
14th century. They were used by knights and heavy infantry in most European armies. In its simplest form, the great helm was a flat-topped cylinder of steel that completely covered the head and had only very small openings for the eyes and mouth. Later designs gained more of a curved design, particularly on the top, to deflect or lessen the impact of blows.The style is sometimes referred to as a 'crusader helmet', but also as a 'pot helm', and a later variant with a more conical top is known as a 'sugarloaf helm'. In Spanish they are yelmo de Zaragoza, referring to
Saragossa where they were introduced for the first time in the Iberian peninsula.
See more at Wikipedia.org...
Heaume
Topfhelm
Der Topfhelm war ein annähernd
zylindrisch geformter
Helmtypus, der im frühen
13. Jahrhundert in
Europa aufkam und bis in das
14. Jahrhundert hinein gebräuchlich war. Andere Bezeichnungen sind Fasshelm und Helmvaz. Der seit dem 9. Jahrhundert verwendete
Nasalhelm wurde immer häufiger aus einer einzigen Eisenplatte hergestellt. Als Variante des
konisch geformten Nasalhelms entstand im 12. Jahrhundert ein aus einer Platte gefertigter,
zylindrischer Helm. Dieser Helm besaß eine annähernd so hohe Helmglocke wie der Nasalhelm und konnte ebenfalls mit einem Nasenstück versehen werden. Aufgrund der zylindrischen Form entstand ein größerer Raum zwischen Schädeldecke und Helm, was den Schutzeffekt erhöhte. Es entstand schnell eine Variante dieses Helmes, die mit einem festen
Visier ausgestattet war. Ein solcher Helm verbarg die Identität seines Trägers vollständig, wodurch die Entstehung der
Heraldik ausgelöst wurde.
Mehr unter Wikipedia.org...
Helm garnczkowy
Hełm garnczkowy – rodzaj średniowiecznego
hełmu rycerskiego typu zamkniętego. Wykształcił się na przełomie XII/XIII w. Był on wykonywany z nitowanych płyt stalowych, wzmacnianych metalowymi obręczami. Hełm taki nie posiadał ruchomej zasłony twarzy, a jedynie długie i wąskie szpary wzrokowe (tzw. wizury) oraz kilkanaście małych otworów oddechowych. Do końca XIII w. hełm garnczkowy miał kształt cylindryczny z płaską górną częścią dzwonu. Później uzyskał kształt kopulasty, co umożliwiało ześlizgnięcie się broni przy uderzeniach z góry. Z biegiem czasu zaczęła się wyróżniać wyraźna pionowa grań z przodu. Ponieważ hełmy garnczkowe całkowicie zasłaniały twarz rycerza, uniemożliwiajac jego rozpoznanie, zaczęto na szczycie hełmu umieszczać
klejnot – znak rozpoznawczy rycerza. Ze względu na duży ciężar hełm garnczkowy często opierał się na ramionach a nie na głowie. Ponieważ znacznie ograniczał pole widzenia, zakładany był bezpośrednio przed walką. Pod hełm dodatkowo zakładano
kaptur kolczy lub hełm typu
basinet. Hełm garnczkowy używany był do
XIV wieku, kiedy to został zastąpiony przez
przyłbicę.
W celu uzyskania więcej informacji, zobacz w Wikipedia.οrg...
© W niniejszym artykule wykorzystano materialy pochodzace z
Wikipedia® i posiada on Powszechna
Licencje Publiczna GNU
Tunnhjälm
Tunnhjälm är en benämning på en typ av
hjälm vanligt förekommande under
medeltiden troligtvis i mitten eller slutet på 1100-talet 1200- och 1300-talet. Tunnhjälmen förekom ofta i samband med de
korståg mot mellanöstern som företogs under samtiden av korsriddare och benämndes då korsriddarhjälm. Hjälmen som var heltäckande över huvudet utökade bärarens skydd jämfört med tidigare öppna hjälmar, men innebar samtidigt ett försämrat synfällt och var mer obekväm. Ersättaren till tunhjälmen,
bacinetten, hade exempelvis inget eller fällbart visir vilket gav bäraren full sikt när det behövdes.
Se mer på Wikipedia.οrg…