Das Glykogen (auch Glycogen, tierische Stärke oder Leberstärke) ist ein verzweigtes Polysaccharid (Vielfachzucker), das aus Glucose-Einheiten aufgebaut ist. Glykogen dient der kurz- bis mittelfristigen Speicherung und Bereitstellung des Energieträgers Glucose im menschlichen und tierischen Organismus.

Glykogen är en polysackarid som människokroppen (och de flesta djur) använder för att lagra kolhydrater, ungefär som växter använder stärkelse. Glykogen finns i skelettmuskelceller, till viss del i vanliga muskelceller samt i levern (cirka 10 % av leverns vikt). När kroppen behöver energi kan den spjälka glykogen så att det bildas glukos. Molekylen består av glukosmolekyler som sitter sammanbundna med alfa-1,4-glykosidbindningar. Var åttonde till tionde glukosenhet är dessutom kopplad till en annan sådan sträng genom en alfa-1,6-glykosidbindning.

Glukose lagres i leveren og musklene i form av glykogen. Ved økt behov for glukose (for eksempel ved hypoglykemi hos diabetikere) kan glykogenet brytes ned slik at glukose frigjøres til resten av kroppen. Hormonet glukagon fremmer nedbrytingen av av glykogen. Glykogen blir primært brutt ned av enzymet glykogen fosforylase. Oppbygningen er temmelig lik oppbygningen til amylopektin, med lange, forgreinede kjeder med sammenbundede glukosemolekyler. En kjede har mellom 33 000 og 60 000 glukoseenheter, og de bundet sammen med α1 → 4-bindinger. Glykogen er lite løselig i vann.

Glykogen neboli tzv. „živocišný škrob“ je zásobní polysacharid v tele živocichu.