Europeiska unionens energipolitik syftar till att garantera en trygg och billig energiförsörjning utan risker för miljö och hälsa.
I de ursprungliga fördragen om upprättandet av de europeiska gemenskaperna finns inga bestämmelser om en gemensam energipolitik.
Den europeiska integrationen började med institutionella ramar för kol och atomenergi:
År 1951: Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG). Fördraget löpte ut den 31 december 2002.
År 1957: Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom).
I senare fördrag finns inte heller någon specifik rättslig grund för gemenskapens energipolitik, utan den vilar på Euratomfördraget och olika bestämmelser i kapitlen om inre marknaden och miljön.
I dagens energisituation står Europeiska unionen inför flera utmaningar: att utveckla förnybara energikällor, att avreglera el- och gasmarknaden, att minska unionens importberoende och att garantera en säker kärnkraftsanvändning.
Europeiska unionen har därför vidtagit ett antal åtgärder, främst för att trygga energiförsörjningen vad gäller import av olja från politiskt instabila regioner, göra omprioriteringar på kärnkraftsområdet med tanke bl.a. på olycksrisker och avfallshantering samt stödja en hållbar utveckling.
Genom det nya åtgärdsprogrammet för intelligent energi i Europa föreslår kommissionen därför en ökning av det europeiska stödet för att främja förnybara energikällor (ALTENER) och energieffektiviteten (SAVE), och samtidigt inrikta internationella åtgärder på dessa två prioriteringar (COOPENER).
Se också:
Hållbar utveckling
Miljöpolitik
Transeuropeiska nät
[enersj'i:] subst.
energía
kraft (som driver maskiner)
mycket energi går åt för uppvärmning av våra hus Se gasta mucha energía en la calefacción de nuestras casas.
[enersj'i:] subst.
energía
en persons arbetsförmåga
på morgnarna kände han sig fylld av energi och livslust Por la mañana se sentía lleno de energía y vitalidad.