dialectic

adj. dialekt-; dialektisk

subst. dialektik (logiskt resonemang; filosofisk lära som står för att verkligheten hela tiden förändras och som tror på materians prioritet över intellektet)

Dialektik (grek. dialektike, av dialegein, "plocka isär", egentl. "samtalskonst", jfr retorik), filos., ett regelmässigt logiskt förfarande, varvid satser utvecklas till begrepp och dessa i tänkandet sätts i motsats mot andra. I denna betydelse övade eleaten Zenon dialektik, och den utvecklades av sofisterna till en spetsfundig bevisningskonst.
Se mer på Wikipedia.οrg…