The chansons de geste, Old French for "songs of heroic deeds" (from gesta: Latin: "deeds, actions accomplished"), are the epic poems that appear at the dawn of French literature. The earliest known examples date from the late eleventh and early twelfth centuries, before the emergence of the lyric poetry of the trouvères (troubadours) and the earliest verse romances. They reached their apogee in the period 1150-1250. Composed in verse, these narrative poems of moderate length (averaging 4000 lines) were originally sung, or (later) recited, by minstrels or jongleurs. More than one hundred chansons de geste have survived in around three hundred manuscripts that date from the 12th to the 15th century.

Die altfranzösische Epik nennt man auch chanson de geste. Neben dem höfischen Roman (roman courtois) und dem Antikenroman war sie vom 11. bis zum 13. Jahrhundert in Frankreich weit verbreitet. Das Wort geste im Namen (von lat. gesta "Taten") bezeichnete zu der Zeit Heldentaten der Mächtigen und Wundertaten der Heiligen, aber auch geschriebene Geschichte oder die Heldentaten einer herausragenden Familie.

Une chanson de geste est un récit versifié (un long poème) en décasyllabes ou, plus tardivement, en alexandrins, assonancés regroupés en laisses (longues strophes de taille variable) relatant des épopées légendaires héroïques mettant en scène les exploits guerriers de rois ou de chevaliers, remontant aux siècles antérieurs. La geste, du latin gesta, est ici à comprendre comme « action d'éclat accomplie ».

Chanson de geste är benämningen på en medeltida fransk hjältedikt. Namnet är franska och betyder sång om bedrifter. Chanson de geste var den första litteratur som skrevs på franska, uppkom mot slutet av 1000-talet och fick sin blomstring på 1100-talet. Dikterna är omfångsrika och reciterades vanligen till ackompanjemang av ett stränginstrument. Vanligtvis är de skrivna på tiostavig vers av anonyma författare.

Chansons de geste (ze starofrancuskiego "pieśni o czynie", łac. gesta) to poezja epicka, która pojawiła się u początków literatury francuskiej. Mianem tym określamy powstałe między XI a XIII wiekiem poematy rycerskie traktujące o przygodach (czynach) historycznych i legendarnych bohaterów. Początkowo funkcjonowały one w przekazach ustnych, ale od około XII wieku zaczęto je zapisywać.