Inom astronomin innebär synkron eller bunden rotation att när en himlakropp roterar kring en annan roterar den ett varv på sin egen axel på samma tid som den roterar kring den centrala himlakroppen. Detta innebär att den alltid riktar samma sida mot den centrala himlakroppen. Fenomenet uppstår på grund av tidvatteneffekter. Ingen av planeterna i solsystemet har bunden rotation i förhållande till solen eftersom avstånden är för stora. Bland månarna är det däremot mycket vanligt med bunden rotation. Vår egen måne har bunden rotation, liksom samtliga större, och även de flesta mindre, månarna till de andra planeterna. Några kända undantag är de två Saturnusmånarna Hyperion (som tumlar kaotiskt) och Phoebe (som roterar ett varv på ungefär 9 timmar). Troligen har de flesta av t.ex. Jupiters yttre små månar heller inte bunden rotation, men det har inte verifierats med observationer.

Inden for astronomien betegner bunden rotation det fænomen, at et himmellegeme altid vender den samme side til det objekt, det kredser om – eller sagt på en anden måde: Legemet drejer om sig selv i løbet af præcis den tid det tager at fuldføre et kredsløb. Et eksempel er  Månen, der altid vender den samme side til Jorden, og størstedelen af de andre større måner i vort solsystem er ligeledes underlagt bunden rotation. I en bunden rotation er omløbstiden og rotationstiden den samme.