Yiddish ( yidish or idish, literally "Jewish") is a High German language of Ashkenazi Jewish origin, spoken throughout the world. It developed as a fusion of German dialects with Hebrew, Slavic languages and traces of Romance languages. It is written in the Hebrew alphabet.

Jiddisch (aus ostjidd. jidisch [ייִדיש] für „jüdisch“; im 19. Jahrhundert als yiddish ins Englische entlehnt und daraus Anfang des 20. Jahrhundert als jiddisch ins Deutsche zurück übernommen) ist eine westgermanische Sprache mit hebräischen und slawischen Elementen, die üblicherweise in hebräischen Schriftzeichen geschrieben wird. Jiddisch ging zur Zeit des Hochmittelalters aus dem Mittelhochdeutschen hervor und ist allgemein auch heute noch der deutschen Sprache und deren Mundarten sehr nahe. Es wird von etwa drei Millionen Menschen, größtenteils Juden, auf der ganzen Welt gesprochen. Vor dem Holocaust gab es etwa 12 Millionen Sprecher, die meisten davon in Ostmittel- und Osteuropa. Heutzutage sprechen neben älteren Menschen aller jüdischen Glaubensrichtungen vor allem chassidische Juden Jiddisch als Umgangssprache.

Le judéo-allemand (aussi appelé yiddish API: [ˈjiːdɪʃ], également orthographié yidish, jidisch ainsi que, selon les rectifications orthographiques du français, yidich ou yidiche) est une langue germanique dérivé du haut-allemand, avec un apport de vocabulaire hébreu et slave, qui a servi de langue vernaculaire aux communautés juives d'Europe centrale et orientale (“ashkénazes”) du Moyen Âge.

Jiddisch (ייִדיש yidish eller אידיש idish, bokstavligen: "judiskt") är ett germanskt språk som talas av omkring tre miljoner judar i hela världen. Det uppstod under 1000-talet i det territorium som sedermera blev Tyskland. Språkets ursprungliga benämning var lashon-ashkenaz (לשון-אַשכּנז = "ashkenaz-språk"), från det dåtida judiska namnet för detta område, och benämndes även taytsh (טײַטש), en variant av tiutsch, beteckningen på språket som f. ö. talades i den regionen (nutidens Deutsch, tyska). I dagligt tal kallades språket för מאַמע-לשון (mame-loshn = "modersmål"), vilket är brukligt än idag. Benämningen jiddisch används i litterära sammanhang men kom i bruk först under 1700-talet. I likhet med andra judiska språk som saknar släktskap med hebreiska, som ladino (judeo-spanska) och dzhidi (judeo-persiska), skrivs jiddisch med en egen variant av det hebreiska alfabetet.

Jidysz, ייִדיש (dosłownie: żydowski) – od pierwotnego określenia w tym języku ייִדיש־טײַטש (jidisz-tajcz; żydowski niemiecki) - język Żydów aszkenazyjskich, powstały ok. X wieku w południowych Niemczech na bazie dialektu średnio-wysokoniemieckiego (Mittelhochdeutsch) z dodatkiem elementów hebrajskich, słowiańskich i romańskich. Zwany niekiedy także: מאַמע־לשון (mame-loszn; matczyny-język) lub לשון־אַשכּנז (loszn-aszkenaz; język-aszkenazyjski) w odróżnieniu od: לשון־קודש (loszn-kojdesz; język święty) jakim to terminem określany jest tradycyjny język hebrajski.