The Serbian Cyrillic alphabet (, srpska cirilica, pronounced ) is an adaptation of the Cyrillic script for the Serbian language, developed in 1818 by Serbian linguist Vuk Karadžic. It is one of the two standard modern alphabets used to write the Serbian and Bosnian languages, the other being Latin. Cyrillic has been the official script in Serbia since 2006.

L’alphabet cyrillique moderne serbe (Azbuka) a 30 lettres cyrilliques et chacune d’entre elles correspond a un son.

Serbiska alfabetet är en variant av det kyrilliska alfabetet. Det består av 30 tecken som vart och ett motsvarar ett ljud: alfabetet är alltså fonetiskt. Det konstruerades av Vuk Stefanović Karadžić 1818 genom att anpassa det tidigare använda ryska alfabetet för att bättre passa det serbiska språkets behov. År 1868 erkändes alfabetet formellt i Serbien. Jämfört med det ryska alfabetet har några tecken som ansetts överflödiga uteslutits, bland andra ю, й, ъ, ь, щ, я. De nya tecknen ћ, ђ, љ, њ, ј och џ, används inte i några andra kyrilliska alfabet utom det makedonska, som dock använder ѓ och ќ i stället för ђ och ћ.

L'alfabeto cirillico (chiamato anche Азбука, dall'antico nome delle prime due lettere) è l'alfabeto usato per scrivere varie lingue slave (il bielorusso, il bosniaco, il bulgaro, il macedone, il russo, il ruteno, il serbo e l'ucraino) ed altre lingue non slave parlate in territori appartenenti all'ex Unione Sovietica e nell'odierna Federazione russa. È il terzo alfabeto ufficiale dell'Unione europea.

Het cyrillische alfabet (kirillitsa - кириллица) is het alfabet dat wordt gebruikt om zes Slavische talen te schrijven: Russisch, Oekraïens, Wit-Russisch, Servisch, Macedonisch en Bulgaars. Onder Russische invloed gebruiken ook veel niet-Slavische talen als het Kazachs en het Tataars (Turkse talen), het Oedmoerts (een Finoegrische taal), het Mongools en nog veel andere kleinere talen het cyrillische alfabet. Tot 1859 werd ook het Roemeens in dit alfabet geschreven.