The Planck constant (denoted h, also called Planck's constant) is a physical constant reflecting the sizes of energy quanta in quantum mechanics. It is named after Max Planck, one of the founders of quantum theory, who discovered it in 1900. Classical statistical mechanics requires the existence of h (but does not define its value).

Das plancksche Wirkungsquantum ist eine fundamentale Naturkonstante der Quantenphysik. Es tritt bei der Beschreibung von Quantenphänomenen auf, bei denen physikalische Eigenschaften nicht jeden beliebigen kontinuierlichen Wert, sondern nur bestimmte diskrete Werte annehmen können.

En physique, la constante de Planck, notée , est une constante utilisée pour décrire la taille des quanta. Elle joue un rôle central dans la mécanique quantique et a été nommée d'après le physicien Max Planck.

Plancks konstant, betecknad h, namngiven efter fysikern Max Planck, är en fysikalisk konstant som förekommer i kvantmekaniska ekvationer. Dess värde är ungefär

h = 6,6261·10⁻³⁴ Js

Plancks konstant kan ses som en omvandlingsfaktor mellan frekvens och energi, speciellt för fotoner. I kvantmekaniken används oftare Plancks konstant dividerad med 2π, och den har därför givits en egen beteckning

där π är pi. Den uttalas som "h-bar" eller "h-streck". Konstanten ħ kallas ibland Diracs konstant efter Paul Dirac.

Stała Plancka (oznaczana przez h) jest jedną z podstawowych stałych fizycznych. Ma wymiar działania, pojawia się w większości równań mechaniki kwantowej.