Old French (franceis, françois, romanz; Modern French ) was the Romance dialect continuum spoken in territories that span roughly the northern half of modern France and parts of modern Belgium and Switzerland from the 9th century to the 14th century. It was then known as the langue d'oïl (oïl language) to distinguish it from the langue d'oc (Occitan language, also then called Provençal), whose territory bordered that of Old French to the south. The Norman dialect was also spread to England, Ireland, the Kingdom of Sicily and the Principality of Antioch in the Levant.

Altfranzösisch bezieht sich auf die langues d’oïl als Sammelbezeichnung der Varietäten romanischer Sprachen, die in der nördlichen Hälfte Frankreichs, sowie in Teilen Belgiens und der Schweiz vom neunten bis etwa zum Ende des 14. Jahrhunderts gesprochen wurden. Das Altfranzösische wurde durch das Mittelfranzösische abgelöst.

La notion d’ancien français regroupe l'ensemble des langues romanes de la famille des langues d'oïl parlées approximativement dans la moitié nord du territoire français actuel, depuis le jusqu'au environ.

Fornfranska är en benämning på den period i det franska språkets utveckling ungefär från år 800 till år 1300. Det karakteriseras av en stor rikedom i fråga om ljud- och formlära. Till svårigheterna hör tvåkasusböjningen av substantiv, adjektiv och pronomen samt parallella böjningsmönster för verb. I gengäld är ordföljden fri och meningsbyggnaden parataktisk: meningarna består mestadels av huvudsatser. När det gäller vokabulären existerar ett stort antal synonymer och många grafiska varianter.

Język starofrancuski to określenie stosowane dla opisania jednego z langues d'oïl, języka z grupy romańskiej używanego w średniowieczu w północnej części dzisiejszej Francji, a także części Szwajcarii i Belgii.