Harmonik (von lat.-altgr. harmonia ,Zusammenfügung, Einklang‘) ist ein umfassender Begriff aus der Musiktheorie und -praxis; er steht für den Zusammenklang der Töne, also für die vertikale Komponente der Musik.

Harmoni är en musikalisk beteckning för toner som klingar samtidigt, enligt ett regelbundet rytmiskt mönster, eller som av något annat skäl uppfattas som enhetliga. Det kan också syfta på hur sådana klanger påverkar musiken och varandra, i den betydelsen används ofta benämningarna harmonik eller harmonisk gestaltning. En mer specifik variant av den första betydelsen är ackord. Harmoniken brukar beskrivas som musikens "vertikala" plan, eftersom samtidigt klingande toner står under varandra i notsystemet, och är ett av de musikaliska grundelement som studeras i musikteorin. Den grenen av musikteorin kallas harmonilära.