Structural functionalism, or simply Functionalism, is a framework for building theory that sees society as a complex system whose parts work together to promote solidarity and stability. This approach looks at society through a macro-level orientation, which is a broad focus on the social structures that shape society as a whole. This approach looks at both social structure and social functions. Functionalism addresses society as a whole in terms of the function of its constituent elements; namely norms, customs, traditions and institutions. A common analogy, popularized by Herbert Spencer, presents these parts of society as "organs" that work toward the proper functioning of the "body" as a whole. In the most basic terms, it simply emphasizes "the effort to impute, as rigorously as possible, to each feature, custom, or practice, its effect on the functioning of a supposedly stable, cohesive system." For Talcott Parsons, "structural-functionalism" came to describe a particular stage in the methodological development of social science, rather than a specific school of thought. The structural functionalism approach is a macrosociological analysis, with a broad focus on social structures that shape society as a whole.

Der Begriff „Funktionalismus“ wird in Soziologie, Ethnologie und Politikwissenschaft zur Bezeichnung von verschiedenen Ansätzen verwendet.

Le terme fonctionnalisme désigne des théories différentes selon les disciplines.

För andra betydelser av "funktionalism" se Funktionalism.

---

  Émile Durkheim lanserade idén att man bör studera sociala objekts funktioner i förhållande till sina sammanhang, delens ändamål eller uppgift till helheten. Detta fördes vidare av etnologer, antropologer och psykologer, och skapade den moderna sociologin. Den psykologiska skolan mynnade senare ut i behaviorismen. Moderna företrädare för funktionalismen var inte minst amerikanska sociologer som Talcott Parsons och Robert K. Merton.• Uppfattar samhället som en uppsättning sociala institutioner som fyller specifika funktioner och som säkerställer kontinuitet och konsensus. En numera klassisk uppgörelse med den sociologiska funktionalismen,gjordes av den amerikanske sociologen C. Wright Mills i hans bok "Den sociologiska visionen" 1959.

Funkcjonalizm to w socjologii i antropologii jedna z ważniejszych orientacji badawczych, mająca znamiona paradygmatu (i za takowy uważana w typologii paradygmatów socjologicznych Burrella i Morgana), zapoczątkowana w badaniach antropologicznych Bronisława Malinowskiego i Alfreda Radcliffe-Browna w latach dwudziestych XX wieku, rozwijana później przede wszystkim przez Roberta K. Mertona, Talcotta Parsonsa, Jeffreya Alexandra i Niklasa Luhmanna.