The cinema of India has had a profound effect on cinema across the world since the early 20th century. It consists of films produced across India, which includes the cinematic culture of Andhra Pradesh, Assam, Bihar, Gujarat, Haryana, Jammu and Kashmir, Karnataka, Kerala, Maharashtra, Orissa, Punjab, Tamil Nadu, Uttar Pradesh and West Bengal. Indian films came to be followed throughout South Asia and the Middle East. The cinema as a medium gained popularity in the country as many as 1,000 films in various languages of India were produced annually. Expatriates in countries such as the United Kingdom and the United States continue to give rise to international audiences for Indian films of various languages.

Als Indischer Film werden die Filmproduktionen auf dem Gebiet des heutigen Staates Indien bezeichnet. Im weiteren, entstehungshistorischen Sinn können aber auch die Produktionen des gesamten Subkontinents darunter verstanden werden. Noch vor dem US-amerikanischen Film ist der indische Film in der Anzahl seiner Jahresproduktionen weltweit führend.

Le cinéma indien, parfois surnommé Bollywood (mot-valise créé en combinant Bombay et Hollywood, souvent utilisé, à tort, pour désigner l'ensemble du cinéma indien), désigne la production cinématographique de l'Inde.

Indisk film är den kvantitativt ledande i världen. 2006 gjordes 1 091 spelfilmer i landet. Från 1950-talet till 1990-talet gjorde den indiska filmindustrin stora vinster, något som förändrats under de senaste åren till följd av ökat TV-tittande i Indien, fler utländska filmer och ökande piratkopiering av film. Många språk talas runt om i Indien, vilket avspeglar sig även i de filmer som görs. Vart och ett av de stora indiska språken har egna filmcentra: Det gäller hindi, bengali, tamil, telugu, malayalam och kannada. Hindifilmerna görs i Bombay vars filmstudios ofta med ett kollektivt namn benämns Bollywood. Liknande språklekar görs med den tamilska filmen Kollywood, av Kodambakkamdistriktet i Chennai och telugufilmen Tollywood. Tollygunge kallas bengalifilmen, eftersom dessa filmer länge gjordes i Tollygungedistriktet i Kolkata. Det är för övrigt vid bengalifilmen som regissören Satyajit Ray börjat sin karriär.

A indústria de cinema indiana é a maior do mundo em termos de venda de bilhetes e de número de filmes produzidos (somente em 2003 foram produzidos 877 longas metragens e 1177 curtas metragens). Os bilhetes de cinema na Índia estão entre os mais baratos do mundo. A indústria é sobretudo suportada por um vasto público. Em cada 3 meses um público tão grande quanto a população Índia visita as salas de cinema. Os filmes indianos são populares em várias partes do mundo, especialmente em países com comunidades indianas de tamanho significativo.