Kommissionen måste höra olika parter på arbetsmarknaden när den avser att lägga fram förslag på detta område. Denna sociala dialog sker via de tre främsta organisationerna som företräder arbetsmarknadens parter på europeisk nivå, nämligen:
•Europeiska fackliga samorganisationen, EFS.
•Samarbetsorganisationen för europeiska arbetsgivareföreningar och industriförbund, UNICE.
•Europeiskt centrum för offentliga affärsverk och företag, CEEP.
Kommissionens uppgift är därför att vidta nödvändiga åtgärder för att stimulera och underlätta samråd med arbetsmarknadens parter om den framtida utvecklingen av gemenskapens insatser och om innehållet i varje förslag om unionens socialpolitik, som huvudsakligen rör arbetsmarknaden.
Redan 1957 skapades med Romfördraget en rådgivande församling av representanter för näringslivet och arbetsmarknaden. Syftet med församlingen var att få dessa olika intressegruppers medverkan vid inrättandet av den gemensamma marknaden. Medlemmarna tillhör tre kategorier: arbetsgivare, arbetstagare och egenföretagare. Genom Europeiska enhetsakten och Fördraget om Europeiska unionen utvidgades antalet områden där denna församling, Ekonomiska och sociala kommittén, måste höras av de andra institutionerna när de vill införa lagstiftning på det sociala området.
Se också:
•
Ekonomiska och sociala kommittén •
Social dialog/arbetsmarknadsdialog
Free Download Now!
