Amsterdamfördraget är resultatet av den regeringskonferens som inleddes den 29 mars 1996 vid Europeiska rådets möte i Turin. Det antogs vid Europeiska rådets möte i Amsterdam (16-17 juli 1997) och undertecknades den 2 oktober 1997 av de femton medlemsstaternas utrikesministrar. Det trädde i kraft den 1 maj 1999 (den första dagen i den andra månaden efter den månad då den sista medlemsstaten ratificerade fördraget) efter att ha ratificerats av alla medlemsstater i överensstämmelse med deras konstitutionella bestämmelser.
På det rättsliga planet ändrar Amsterdamfördraget vissa bestämmelser i Fördraget om Europeiska unionen, de fördrag genom vilka Europeiska gemenskaperna upprättas samt några tillhörande akter. Det ersätter inte de andra fördragen, utan läggs till dem.
Se också:
Amsterdamfördraget: handledning
Amsterdamfördraget är ett avtal mellan
Europeiska unionens medlemsstater som ändrar
Romfördraget och
Maastrichtfördraget. Det signerades den
2 oktober 1997 och trädde i kraft den
1 maj 1999. Amsterdamfördraget innebar att EU fick ett större inflytande i frågor om sysselsättning, miljö, jämställdhet, folkhälsa, konsumentfrågor, invandring och socialpolitik. Just sysselsättningspolitiken var ett kontroversiellt område där inte minst det relativt nya medlemslandet Sverige drev på, tillsammans med bland annat
Europafacket. I Amsterdamfördraget infördes en särskild avdelning om sysselsättning där det slås fast att medlemsstaterna "ska betrakta främjandet av sysselsättningen som en fråga av gemensamt intresse och skall inom rådet samordna sina åtgärder i detta intresse". Därmed hade man gjort EU också till en så kallad
jobbunion.
Se mer på Wikipedia.οrg…