Akkadian (lišānum akkadītum, 𒀝𒂵𒌈 ak.kADû) (also Accadian, Assyro-Babylonian) is an extinct Semitic language (part of the greater Afroasiatic language family) that was spoken in ancient Mesopotamia. The earliest attested Semitic language, it used the cuneiform writing system, which was originally used to write ancient Sumerian, an unrelated language isolate. The name of the language is derived from the city of Akkad, a major center of Semitic Mesopotamian civilization, during the Akkadian Empire (2334 - 2154 BC), although the language predates the founding of Akkad.

Akkadisch ist eine semitische Sprache, die stark vom Sumerischen beeinflusst wurde. Sie wurde bis kurz nach der Zeitenwende in Mesopotamien und im heutigen Syrien verwendet, in den letzten Jahrhunderten zunehmend vom Aramäischen verdrängt und diente zuletzt nur noch als Schrift- und Gelehrtensprache. Ihre Bezeichnung ist vom Namen der Stadt Akkad abgeleitet. Akkadisch war parallel mit dem Aramäischen Volks- und Amtssprache in Mesopotamien sowie zeitweise die Sprache der internationalen Korrespondenz in Vorderasien bis nach Ägypten. Ihre beiden wichtigsten Dialekte waren Babylonisch und Assyrisch. Inzwischen wird auch das Eblaitische von den meisten Forschern als ein akkadischer Dialekt betrachtet.

L'akkadien (lišanum akkaditum) est une langue sémitique qui fut parlée du .Elle se divise en deux dialectes : le babylonien, au sud de la Mésopotamie (voir Babylone) et l'assyrien, au nord (voir Assyrie).

Akkadiska (𒀝𒂵𒌈 ak.ka.dû) är ett östsemitiskt språk, som var starkt influerat av sumeriskan. Det användes under perioden från omkring 2500 f.Kr. till första århundradet efter vår tideräknings början i Mesopotamien och i dagens Syrien. Under de sista århundradena blev det i allt högre grad utträngt av arameiskan och användes slutligen endast som skrift- och lärdomsspråk. Språkets namn är avlett från namnet på staden Akkad. Akkadiskan var folkspråk och ämbetsspråk i Mesopotamien liksom tidvis språket för internationell korrespondens i främre Asien ända till Egypten.

Język akadyjski , dawniej też: chaldejski (akad. lišānum akkadītum, Kod ISO 639: akk) - język z grupy semickiej, używany w Mezopotamii od połowy III do początków I tysiąclecia n.e. Nazwa wywodzi się od starożytnego miasta Akad. Jego podstawowe dialekty to: staroakadyjski, babiloński i asyryjski. W drugiej połowie II tysiąclecia p.n.e. był używany w kontaktach dyplomatycznych między państwami Egiptu, Mezopotamii, Anatolii, Palestyny i Syrii.