An affix is a morpheme that is attached to a word stem to form a new word. Affixes may be derivational, like English -ness and pre-, or inflectional, like English plural -s and past tense -ed. They are bound morphemes by definition; prefixes and suffixes may be separable affixes. Affixation is, thus, the linguistic process speakers use to form different words by adding morphemes (affixes) at the beginning (prefixation), the middle (infixation) or the end (suffixation) of words.

Die Bezeichnung Affix (von lat. ad-figere, „anheften“; PPP: adfixum, verschliffen zu affixum) hat in der Linguistik, der Informatik, der Mathematik sowie in den verschiedenen Naturwissenschaften unterschiedliche Bedeutungen.

En morphologie, domaine de la linguistique, un affixe (du latin ad-fixus > affixus, « (qui est) fixé contre ») est un morphème en théorie lié qui s'adjoint au radical ou au lexème d'un mot. Des affixes peuvent se lexicaliser et donc devenir des morphèmes libres : c'est par exemple le cas pour le préfixe ex- dans une expression comme mon ex, à savoir mon ex-mari / -petit ami, etc.

Ett affix ("fästa till", härlett ur latinets affixum) är ett morfem som läggs till ett ord för att ändra dess betydelse. Man kan räkna med sju olika sorters affix:

• Prefix: läggs till före rotmorfemet/-en, till exempel beklaga.
• Suffix: läggs till efter rotmorfemet/-en, till exempel bärbar (avledning), eller efter stammen, till exempel bärbara (böjning).
• Infix: läggs till inuti ett annat morfem (vanligen rotmorfemet), till exempel latinets tengo (jag håller); jämför preteritum tegi. Infix är vanliga i Borneo-filippinska språk.
• Cirkumfix: läggs till före och efter utgångsordets morfem, till exempel förarga, och i ryska наесться (äta sig mätt).
• Suprafix: läggs till suprasegmentellt på ett annat morfem.
• Transfix: placeras så att det "dyker upp" på två eller flera ställen i/kring ett annat morfem. Vanligt i arabiska, där transfix i form av vokalkombinationer kan sättas in i olika konsonantrötter.
• Interfix är rena fogelement, som alltid uppträder mellan två rotmorfem, alltså i sammansättningar. De svenska fogelementen i till exempel kvinn-o-parti, kung-a-makt, stol-s-ben, kan ses som interfix, även om de ursprungligen är kasusändelser på sammansättningarnas förled.

Zrostek (afiks, łac. affixum – element przyczepiony) – słowotwórcza część wyrazu, dodana do jego rdzenia (podstawy słowotwórczej). Może występować przed rdzeniem (przedrostek – prefiks), po rdzeniu (przyrostek – sufiks), wewnątrz rdzenia (wrostek lub też formant środkowy – infiks), między dwoma rdzeniami (międzyrostek – interfiks) lub wokół rdzenia (okołorostek – cyrkumfiks).